artominogue

Ja ibland känns det som allt går åt helvete, men då brukar det oftast gå bra. Har en viktigt presentation imorgon och det känns som om den kan gå hur som helst. Det är nog därför som jag sitter vaken och skriver detta. Men utan att försöka låta för jävla glättig så ska jag fan va nöjd att jag ens har chansen att misslyckas med presentationen imorgon.
Jag hatar när det känns som om man har något, men som om man inte kan ta vara på det. Eller som om man håller på att tappa det. Nu har jag vart alldeles för öppen, men det e ingen jävel som läser den här skiten ändå så det spelar ingen roll.